Aha-upplevelse från en tisdagsmorgon
 
En sak jag gillar med basal kroppskännedom är att det är så minimalistiskt men ändå så effektivt. Det handlar om att koncentrera sig på små saker, inte prestera utan bara fokusera. Spänna här, slappna av där, sträcka där och följa ditt andetag. Som yoga fast med små rörelser. De behöver ibland knappt märkas utifrån, de ska bara kännas utan att vara jobbiga. Det är inte fysisk träning på det viset, bara fokus på sin egen kropp. Jag gillar även de många mentala bilderna som sjukgymnasten målar upp för oss. Vi har en mittlinje i kroppen, svårt att förklara, men det är något så klockrent i den tanken för någon som varit så splittrad så länge. Ett kraftcentra strax under naveln. Det är ett område som återfinns i andra träningsformer som tai chi och qi gong, yoga  med mera. En plats där vi kan få känsla av kontroll och där vi kan ta vår kraft från, att säga ja...eller att säga nej. 
 
I alla fall, igår fick jag en aha-upplevelse. Det var det näst sista tillfället på den här omgången (trist att det snart är slut tycker jag, för jag gillar gruppen). Vid de stående och sittande övningarna pratar ledaren om att vi är höga tallar som står stadigt och liksom strävar upp mot himlen...något sådant. Jag har nog tänkt mer på att hålla mig rak i ryggen, som en rak stam bara. Men igår började jag tänka på hela trädet, tall eller inte, och insåg att det är lätt och luftigt i toppen och tungt och stabilt nere vid rötterna. Plötsligt kunde jag känna det, hur otroligt mycket fokus jag haft vid huvudet innan. En stressreaktion är just att dra upp axlarna mot öronen och spänna nacken, samt att tankarna blir vädligt fokuserade på en själv och snurrar runt runt i huvudet. All anspänning som satt vid huvud, nacke och axlar började släppa och flyttas neråt i kroppen när jag insåg det.  
 
Genom att fokusera tyngden ner i fötterna och föreställa sig rötter, en stabil plats att stå, försvinner tyngden och trycket uppe vid huvudet. Fötterna är gjorda för att bära oss så de tål det bättre. Jag antar att det måste upplevas och att det låter hur flummigt som helst, men det skiter jag fullkomligt i :) För mig blev det så otroligt tydligt. Jag har haft min tyngdpunkt uppe vid huvudet, inte underligt att allt svajar lite väl mycket ut åt kanterna vid minsta vindpust då. 
 
Jag tyckte ändå att jag var ganska avspänd redan innan, men det här var en helt ny nivå av det hela för min del. 
 
 
 
Det är definitivt en upplevelse jag vill försöka få med mig och ett knep jag vill kunna ta till när jag känner att jag vänt upp och ner på tyngdpunkten framöver. För det kommer jag göra, men det känns tryggt att ha ett knep för att vända rätt allt. Ett sätt att få tillbaka stabliiteten på rätt plats och få mer luft för tankarna igen :) 
 
Har ni andra några mentala bilder eller tanketricks för att hjälpa er i vardagen? Dela gärna med er. Jag tycker det är väldigt intressant och jag har märkt att jag har lätt för att ta till mig sånt. Det svåraste är att faktiskt använda sig av det när det gäller. 
 
 
 
 
 
Hanna Karlsson

Vad spännande att läsa och vilken insikt du fick!

Svar: Ja, ibland händer det ;)
Linnéa

Cassandra Haraldsson

Härliga bilder!

Svar: Tack snälla :)
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress