Note to self

Avd. saker jag behöver påminna mig själv om ibland:

 

Att detta är en av mina huvuduppgifter för tillfället. Vila. Att inte köra på tills allt tar stopp bara för att jag plötsligt orkar mer än innan. Att vila trots att jag är less på att vila. Orka vila liksom!

Men jag måste komma ihåg detta, trist eller ej. Tänka långt, tänka randigt. Inte: allt eller inget!

Det finns annat jag ska göra och har gjort. Jag har gått i basal kroppskännedom, en samtalsgrupp om stress. Jag äter ok, sover så gott jag kan, jag rör på mig genom promenader och yoga och jag ägnar mig åt saker som får mig att må bra.

Note to self: vilan är livsviktig!

Idag gick jag tydligen över en gräns och just nu mår jag pyton. Yr, illamående, trött bortom rimlighet, ofokuserad och darrig. Bara sådär pangbom kom det över mig under eftermiddagen. Jag trodde att jag hade koll på läget men...För lite vila, för mycket annat...

Over and out!

 
 
Tankar om utmattning

Urk. Den där pangbom tröttheten är inget vidare. Men man fattar ju åtminstone vad som behöver göras... Det absolut svåraste är ju att undvika den. Att leva lagom så man slipper den. Sov så sött!

Svar: Det är obegripligt svårt att inte kliva över gränsen. Tack snälla <3
Linnéa

Fröken F

<3 Så lätt hänt, det är svårt att vila innan man nått gränsen. Att liksom vila när det typ känns löjligt, men då tror jag att man undviker de värsta dipparna. Skönt att du snart slipper din aktiva sjukskrivning. (i mina öron låter den hemsk) Men jag har förstått att du upplevt den som positiv.

Svar: Precis, ibland känns det löjligt att vila. Det jag försöker komma ihåg är att ändå ta en stund till meditation mellan varven, men ibland räcker det ändå inte när det blir för mycket under för lång tid. Så blev det nog nu, tror jag.
Den aktiva sjukskrivningen ja, jag har ett kluvet förhållande till den och tyckte att det var väldigt tufft i början, men ångesten för att ta mig dit, befinna mig på arbetet och träffa kollegor gav sig efterhand. Det är ju fortfarande ett krav, att bara försöka dyka upp varje dag och jag har många gånger undrat vilken nytta den gör. Annat än att hindra att jag skapar en ångest gentemot själva platsen och då även ett s.k. undvikandebeteende. Det är en styrka att känna att jag klarar att vara där, att steget till att jobba de två timmarna jag är där inte känns helt orimligt ändå. Inte som förut. Men det kräver ibland all energi jag har och då blir allt annat vilandes, det orsakar en del stressymtom och övrig vaken tid går åt till att hantera dem. Då undrar jag om det hjälper eller stjälper mest.
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress