To go loco

Jag gjorde något lite smågalet idag! Jag har varit på en arbetsintervju... Öh...

Jo, i vintras/våras någonstans skickade jag iväg ansökan för det här jobbet som lät spännande och lite annorlunda mot det jag haft innan. I april hörde de av sig, men jag svarade att jag inte kunde komma och tackade för att de hört av sig. Dels hade vi just haft det stora mötet då, med läkare och FK, och dels låg jag med en dunderförkylning.

Under sommaren fick jag ett nytt mail och idag åkte jag iväg på intervju. Med en hel del tvivel i mig, inte så nervös, men jag kände hur jag ändå ville testa och få veta mer. Eller, ett par gånger var jag påväg att strunta i det, men jag gör liksom sällan sånt. Struntar i saker jag sagt att jag ska göra. Dock gav jag mig själv tillåtelse att tacka för mig och gå om jag behövde göra det. Vi träffades och pratade, jag var öppen och ärlig. Tillslut kände vi nog båda att det inte var aktuellt, inte nu. Jag kan inte lova 100% nu direkt. Det är vad de måste ha. Kanske en annan gång, jag var i alla fall välkommen att höra av mig när jag var igång med arbete igen om jag fortfarande var intresserad. Vi får se... Nu ska jag smälta samtalet på mitt långsamma introverta vis ;) och hoppas att jag slipper känna ångest över det jag sade eller inte sade. Det är annars typiskt mig att göra så.

Det var ändå intressant. Måste säga att jag lärde mig mer om mig själv genom samtalet.

Hur som helst, jag har även skickat in ett bidrag till tävlingen "årets bästa trädbild" som Vi-skogen håller i. Bilden nedan. Den finns på min instagram och om ni vill får ni gärna gå in och stötta den lite extra genom lite likes. Bilden betyder mycket för mig och jag håller tummarna för mig själv. :D Några bidrag väljs ut och kommer sedan gå att rösta på.

Läge att fira en aning

Idag är det läge att fira! Jag tränar mig på att fira och klappa mig själv på axel. Inte bara för prestationer och bedrifter utan för så mycket mer. Jag skulle, i dagsläget till skillnad från tidigare i livet, inte tycka sämre om mig själv om veckan inte blivit som den blivit.

Den här veckan har jag varit på jobbet, utan att jobba, två timmar per dag - fem dagar på raken. Det är första gången sedan beslutet om aktiv sjukskrivning togs i början av april. Innan har utmattningen tagit över, men nu hade den inte makten över mig på samma vis! Det är vad jag vill fira. Ett steg fram för mig, ett bakåt för utmattningen.

Firande kan se ut på många sätt och är ett ämne jag tänkt återkomma till snart :) idag firar jag genom att käka lunch på stan med familjen. Vi har lite annat att fira också. Bilden kändes festlig, men jag sitter inte med glaset, som ni ser här ovan, just nu ;)

På måndag, ja då ska jag börja jobba 25%. Det känns... Inte det minsta jobbigt just nu. Det känns bra och helt rätt. Hade någon sagt 50% hade jag inte känt likadant, men 25% är tiden jag vant mig vid. Att jobba med vissa uppgifter istället för att bara sitta av tiden kommer faktiskt att funka!

Som vanligt tar vi det hela en endaste dag i taget :)

Ha en fin fredag allihop!

En bild av semesterfeelingen
Den här sommaren...och den här semestern jag haft har varit så otroligt välgörande för mitt välmående. Jag känner mig mer upprätt än på....jättelänge. Som om jag nästan kan stå rakt, nästan räta på mig, nästan hålla balansen. 
 
Jag vågar verkligen inte tro för mycket och vet att även detta kan vara en tillfällig känsla. Precis som jag inte vill drunkna i de jobbiga känslorna bör jag kanske inte drunkna i de bra känslorna, men just nu känner jag mig överväldigande glad och tacksam för att ha fått den här chansen till återhämtning som sommaren och semestern gett mig. Jag har tagit det till mig, tagit tillvara det och kunnat njuta av allt så innerligt att jag hoppas kunna bära med mig det länge framöver. 
 
Nya tider väntar, nya utmaningar och andra slags dagar...men att veta att det faktiskt kan kännas bra igen!! Efter allt det mörka, tunga och jävliga... det är så fint. Det går upp och det går ner, men det går framåt. Myrsteg ibland och kliv ibland. Framåt, vidare till något som inte är som förut. 
 
Det tunga, jobbiga och jävliga är ok, även när det inte är ok. Det fina, härliga och underbara är ok, även när en undrar om en gjort sig förtjänt av att må bra. Vi förtjänar alla att må bra och att njuta när vi gör det. Hur ska vi annars kunna bli, och förbli, friska? Eller lyckliga <3