Bildkavalkad från 2016

Här kommer ca 50 bilder (av varierande kvalitet) från mitt 2016. I januari startades bloggen här trots att jag knappt visste hur eller varför. Jag visste bara att jag ville dela med mig av mina tankar och upplevelser när min värld vändes uppochner. Efter lite kringelkrokande tycker jag mig ha hittat något i bloggen som jag vill ta med mig in i 2017. Jag trodde nog aldrig, när jag startade, att jag skulle ha kvar den så länge som ett år, men nu ett år senare, känner jag enbart en stor lust att fortsätta. 

 
Jag har så mycket jag vill säga och dela med mig av. Fortfarande. Och du! Du som läser här och du som gillat och kommenterat! Det är ju även för dig jag skriver. För att mina ord, upplevelser och tankar ska fylla ett syfte och kunna hjälpa andra. 
 
Ni är ett gäng personer som klickar er hit varje dag. Varje dag <3 Ni är ett gäng som lämnar peppande, stöttande och helt otroligt kloka kommentarer, eller kanske bara gillar inläggen. Tack för era ord och tack för att ni följer med både genom det tunga och det vackra. Ni är guld <3 Tack och tack! 
 
Jag hoppas verkligen att ni vill följa med mig in i 2017! Jag hoppas att vi tillsammans kan göra detta till en plats där utmattningssyndrom kan göras mer begripligt och en plats där utmattningssyndrom kan få ett ansikte ännu mer än nu. Jag förstår att många inte vågar annat än vara anonyma, men just därför vill jag ge den här sjukdomen en röst. Så vi en dag inte känner ett behov av att gömma oss eller vara tysta. Det är redan en så otroligt ensam sjukdom. Det behöver inte vara ensamt när vi är så många som delar upplevelser och erfarenheter som ingen utanför riktigt kan förstå. Tillsammans med mina bloggkollegor bygger vi en mer nyanserad bild av livet med utmattningssyndrom. Jag hoppas att vi gemensamt kan hjälpa andra som är sjuka, eller som kanske är på väg att bli sjuka på grund av stress. 
 
Kommentera, dela, önska, fråga! Vi gör det här tillsammans! Om du själv har en berättelse kring utmattning eller långvarig sjukdom som du vill dela med dig av i ett gästinlägg kan du hojta till så fixar jag det. Varje berättelse gör nytta för någon. Det är dessutom ganska skönt att få skriva av sig.
 
Ni kan även följa mig och min berättelse på Twitter, instagram och hänga med i blogguppdateringar via Bloglovin
 
2017 är på ingång och vi är redo! Här nedan ser ni bitar av vad jag lämnar bakom mig. Tack för alla lärdomar 2016... Du har varit ett minst sagt annorlunda år.  
 
Gott nytt år vänner!! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
My one little word 2017

Inspirerad av Sandra Atilio.se Hjort har jag valt ett ord som ska få vägleda mig genom 2017. Ett ord som kan tolkas på flera olika vis och som känns helt rätt för mig just nu. 

 
Hade jag haft ett ord för 2016 hade det nog fått vara återhämtning eller liknande, men det är ju lätt att säga nu i efterhand. 
 
Jag vet väldigt, väldigt lite om 2017. Det är framtid och framtiden existerar inte. Vi har bara en föreställning om den. Vad jag vet är att jag fasar för den närmaste framtiden en aning. Men jag längtar också efter den. Fasar för nästa vecka. Vilken dag kommer beskedet från försäkringskassan? I vilken form? Kommer mobilen ringa när jag är på jobbet? Kommer ett brev ligga innanför dörren när jag kommer hem? Vad kommer hända efter beskedet och vad kommer det innebära i praktiken? Det här är vad jag vaknar med varje morgon och bär med mig hela dagen. Är det idag? Kanske nästa minut? När, var hur??? 
 
Jag längtar tills jag slipper ovissheten. Till framtiden när jag vet. Framtiden då problemen är lösta. För någon dag borde de ju vara lösta. Även om det är först om några år. Nuet är påfrestande, närmsta framtiden stressande. Bortom det finns något annat, som jag ännu inte kan ana. 
 
Och ibland oroar vi oss helt i onödan. För vi vet ju inte hur framtiden blir. Den existerar ju inte. 
 
 

Det ord jag har valt för 2017 är frihet. 

 
Det är enkelt och lätt som en sommarvind samtidigt som det är storslaget och episkt. Men det är vad jag behöver nu. 
 
Frihet, i äkta William Wallace-anda från förtryck och kontroll. 
 
Frihet utanför den strama bur jag fångats i genom utmattningens vassa klor och samhällets normer. 
 
Frihet i själ och sinne. Frid inuti. Den oändliga frihet jag känner vid de flesta stunder av väl genomförd meditation. Mer sånt. 
 
Frihet att orka röra kroppen. 
 
Frihet att själv kunna ta kontroll över mitt liv och min vardag. Om så bara tankemässigt. Friheten att äga mitt eget liv igen. 
 
Behövs det fler förklaringar? Det har hänt så mycket på ett år och en sak som förändrats är min syn på regler och hur jag ibland faktiskt färglägger utanför linjerna, eller lämnar fält tomma mellan varven. För att jag kan och vill. För att jag själv är fri att besluta om ett fält är värt att ägna tid på att färgläggas eller om linjerna är värda att respekteras. Oavsett vad andra tycker. De kan ägna sig åt att tycka kring sina egna målarböcker. Jag ifrågasätter och lämnar mer utrymme åt slumpen, eller bara åt andra att lösa problemen. Allt är inte mitt ansvar och jag har friheten att välja och friheten att släppa taget. 
 
Men jag är inte riktigt hela vägen där än. Jag strävar mot en ny slags frihet som jag kan bära med mig genom 2017 och vidare genom livet. För livet tar inte slut nästa vecka, även om det kan kännas så ibland. Det fortsätter bortom det som sker just här och nu. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mmmm Musik...
Första tiden som sjuk, stressjuk alltså, klarade jag inga intryck alls. Jag hade nog mått bra i en isoleringscell någonstans. Tomt, tyst, mörkt. Inga krav, inga förväntningar. Vid ett par tillfällen försökte jag titta på något serieavsnitt, men fick stänga av. Kunde inte ens ligga ner under täcket med ögonen stängda och lyssna på radio, eller ens musik. Bara extremt lugn musik och samma slinga om och om igen, så jag inte behövde fundera på vad som skulle hända eller komma härnäst. 
 
Det var definitivt inte någon shuffle på senast släppta låtar direkt. Vad som helst var ett intryck för mycket just då. Jag kan fortfarande ha stunder nu när jag behöver stänga ner, men det går inte att jämföra på långa vägar. 
 
När musik började fungera för mig fick jag skapa nya spellistor. Musiken jag lyssnat på innan påminde för mycket om hur dåligt jag mått. Det var inga glada toner jag matat mig själv med. Även om det varit glatt och peppigt hade det nog påmint mig om hur miserabelt det var inne i mig. 
 
För en kort tid sedan dök en funktion upp i Spotifyappen. Mina mest spelade låtar 2016. Det var desto roligare. som den HSP jag tydligen är lever jag mig in i musiken. (Kanske spiller även synestesin över till musik eftersom jag tänker på olika låtar i olika färg till viss del, men inte på samma sätt som för datum och årtal. Har ni missat när jag berättat om synestesi och undrar vad sjutton det är?! ----> Kolla här :)  Även här kan du läsa mer om synestesi, samt HSP om du undrar vad sjutton det är då. ;) Sorry för sidospåret här. )
 
Mina mest spelade låtar 2016 verkar ha ett slags tema genom att många artister har bokstaven M i namnet ;) 
 
Melissa Horn
of Monsters and men
Maxida Märak 
Maria Mena 
Molly Sandén
Miriam Bryant
Marcus och Martinus (What?? Kan bero på 8-åringen) 
 
Men, det är bara en liten del av listan så egentligen finns nog inget egentligt tema. Var bara så lustigt att många av dessa låg högt på listan....  
 
Min absoluta favorit är ändå, även detta år, Mumford and sons. Ett band jag förälskade mig i från första tonen jag hörde. Minns det ögonblicket när I will wait spelades på radion i bilen. Instant crush i deras musik. Inte minst denna låt som jag vill bjuda på här: 
 
 
En låt jag aldrig, aldrig tröttnar på. Varsågoda!