Hur kvinnors hjärnor fungerar vid utmattning
 
Ni har väl inte missat forskningen och har kanske redan sett eller läst mycket av detta. Det är i alla fall ett intressant klipp att kika på. 
 
Och lite befriande att höra att mindfulness inte löser alla jävla problem i världen. Ibland är det verkligen lite för mycket fokus på att individen själv ska lösa alla problem. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag kan känna en press på att jag ständigt måste jobba på att bli bättre. Att jag måste ta mitt ansvar för att bli frisk så fort som möjligt. Hur går det med basal kroppskännedom? Känns det som att det hjälper? Ska du inte gå i samtal igen? Det vore nog bra för dig att göra det. Tränar du något? Äter du regelbundet/nyttigt/ordentligt? Hur är det med sömnen, sover du bra/äter du sömnpiller? ... 
 
 
Ibland känns frågorna som rena nyfikenhetsfrågor eller omtanke, ibland som pikar. Jobbar jag verkligen hårt nog eller anstränger mig tillräckligt mycket för att bli frisk och arbetsför så snabbt som möjligt? Det kommer inte från alla håll som tur är. Bara från vissa håll. Ibland. Eller så är det bara jag som tror att det är så... det kanske är min egen röst jag hör. Som hon säger i filmklippet så är det en och annan kvinna i samma sits som "springer runt som en idiot på massa kurser och grupper för att se till att bli frisk per omgående". Lite som jag nu då. Som har både BK och, sedan förra veckan, även en stressgrupp hos kuratorerna på vårdcentralen....samt mina egna grejer (meditation, yoga, promenader, avslappnande musik, målning och avskalande av stressande situationer i allmänhet tex) och så den aktiva sjukskrivningen. Eftersom alla vet att det är sååå viktigt att hålla kontakt med arbetslivet och att inte isolera sig. Det är svårt att inte göra något alls när tiden kan användas åt aktiv återhämtning liksom.... det kanske ser ut som att jag gör ingenting, men jag tänker alltid på hur jag bäst kan använda en stund till återhämtning....mindfulness till exempel ;) jupp. 
 
Anyway, lyssna och njut :) 
Tankar om utmattning

Jeeez, vad du håller på med mycket saker, kvinna! När jag kom ut i arbetsträning var de noggranna med att påpeka att jag skulle ha en totaltid per vecka som gick åt till "sjukdomsgrejer" som arbetsträning, olika möten, sjukgymnastik osv... Om jag hade målet 10 h per vecka så var det inte 10 h jobb och allt det andra utöver det, utan 10 h totalt. Eller hur många timmar det nu är aktuellt med. (Jag har haft allt från 3 till 20)

Och egentligen tror jag inte att man börjar läka förrän man släpper på alla prestationskrav kring sitt eget tillfrisknande. När man slappnar av och bara följer sin kropps signaler tror jag man är på rätt väg. Med eller utan mindfulness. (som ju verkligen inte alls är lösningen på allt här i världen!)

Men det här indirekta skuldbeläggandet på oss, som om att nån med brutet ben själv skulle behöva ta ansvar för att benet läker bättre eller sämre. Den ansvarsfrågan nämns inte i de sammanhangen direkt...

Svar: Ok, det var inte så det lades fram för min del. Det handlade om att vara på jobbet max 10 h/vecka och så ansågs det bra att jag går i bk (som nu tagit uppehåll till hösten) och att jag börjar i stressgruppen. Den är en gång varannan vecka. Kändes trist att ställa in bk i veckan, men jag orkade verkligen inte ta mig iväg.
Jag gör ju inte alla saker samtidigt, men det är klart att jag har många saker som jag vet får mig att må lite bättre och försöker plocka in dem där det passar. Promenader, allt från 10 minuter till en timme beroende på dagsform. Ibland blir det bara promenaden till och från skolan för att hämta barnen, ibland en egen promenad. Yoga kan vara några solhälsningar bara. Meditationen däremot kan jag känna att jag skulle behöva varje dag och senaste veckan har det bara blivit någon enda gång. Det märks liksom att allt känns lite luddigare när jag tappar meditationen.

Till veckan har jag möte med läkaren och ska se vad hon har för tankar kring allt. En dag på jobbet (1-2 timmar) funkar bra, då kan jag vara lite uppe i varv när jag kommer hem och känner mig sugen på att göra massor av saker. Oftast har jag ju haft några dagars vila innan dess. Andra dagen brukar jag bli trött, huvudvärken börjar komma. Tredje dagen är jag helt slut och fjärde dagen kommer jag inte iväg alls. Så har det varit ett par veckor. Inte säkert att det fortsätter så, men det känns inte meningsfullt när allt annat stannar av och får ställas in för att resan till och från jobbet samt stunden där suger all energi resten av dagen... Jag är på jobbet på bekostnad av allt annat känns det nästan som. Orkar inte måla, orkar inte ta mig utanför dörren, orkar inte leka med barnen osv.
Linnéa

Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Tack för tipset, ska titta på den :)

Svar: Hoppas du tycker den är intressant :)
Linnéa

Fröken F

Tack för tipset, ska kolla på den. Ja, amen, håller med om det som du skrev sedan om att mycket fokus ligger på att individen "ska lära sig"... Det är en balansgång att inte bli stressad i sin återhämtning! Upplever också att jag går på många olika "behandlingar" men där emellan ligger jag i soffan eller sängen :)

Svar: Javisst, hoppas du gillar den.
Verkligen, det är svårt att inte vara duktig på att bli frisk ;) Från alla håll hörs det att det tar tid sånt här...men det har redan tagit mycket tid och det är klart att jag vill använda tiden jag har väl. Svårt att balansera det och att kunna göra det lagom mycket, lagom hårt och lagom snabbt.
Linnéa

Tankar om utmattning

Nej det är ju precis detta som är faran. Att man lägger all sin energi på att orka jobba och så orkar man inget av det som ger energi. Man fyller inte på, utan försöker bara överleva. Jag har varit där och vill inte rekommendera det...

Min doktor sa en så bra sak en gång. Försäkringskassan vill inte att du ska bli sjuk igen, de vill bara se hur mycket du klarar av. Typ så. Så om det känns bra en dag i veckan så strunta i jobbet resten av veckan då. Det låter som civil olydnad, jag vet! Men målet är ju varje dag att du ska må bra. Att du ska leva ett liv med så hög livskvalitet som det går. Om den gränsen går vid 2h jobb/v, so what? Släpp prestationsprinsessan, måla mer! Yoga, fotografera, promenera, lek med barnen, vad som helst som får dig att läka.

Nu låter det som om jag är motståndare till arbete. Det är jag ju så klart inte! Men inte jobb till vilket pris som helst.

Lycka till hos doktorn. Kram!

Svar: Förstår verkligen det. Ja, jag vet inte hur stort svängrum jag tillåts eftersom planen är satt och alla varit med på den...känner mig lite inträngd i ett hörn nu när jag känner att det inte funkar så lätt som jag först trodde. Igår var jag inte iväg pga förkylt barn och idag pallade jag nätt och jämnt med en timme plus bilresa... sedan flera timmars vila/slumrande och tillsist en värktablett för huvudet. Åker iväg imorgon också så jag vet vad jag ska rapportera till läkaren. Just nu kanske varannan dag kan funka. Blir det lösare kanske jag aldrig kommer iväg och jag kan förstå syftet med att åka dit...även om det ibland känns meningslöst och som att det faktiskt inte hjälper mig när allt annat pausas.
kram kram
Linnéa

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress