Sjukintyget avslås! No more sjukpenning!

Från och med 16 december har jag inte längre rätt till sjukpenning! 
 
I måndags hade jag telefontid med läkaren som var överrens om att 50% börjar bli lagom för mig nu. Inte för mycket men definitivt inte heller för lite. 75% känns inte aktuellt då jag fortfarande inte får ihop hela veckor alltid. Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om det idag. Om att det känns som att det håller på att vända till det bättre. Det är i alla fall som om jag står i rätt rikting äntligen, även om jag inte kommer så fort framåt. Det börjar liksom kännas bättre och lättare. En aning. 
 
Men... 
 
Idag ringde handläggaren på försäkringskassan. Strax efter att jag informerat chefen om att jag får förlängt 50% i en månad från att nuvarande intyg går ut, till mitten av januari alltså. Även min chef tycker att det låter helt rätt. Försäkringskassan är dock inte nöjda med intyget från läkaren och meddelade sakligt att jag inte längre har rätt till sjukpenning. Alls. Nähä, tack för infon! 
 
Det går såklart att komplettera, eller läkaren kan komplettera om hen har något mer att säga. Jag kan inte göra så myckett åt det här. Exakt vilken info de behöver fick jag inte veta. Problemet var att det inte framgår att min förmåga är nedsatt sett till alla förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Jag har läst intyget idag och det står att jag har nedsatt arbetsförmåga pga *olika symtom*. Vet inte om det behöver stå "hela arbetsmarknaden" i intyget eller om det är symtomen som inte räcker till för ett godkännande? Eller tänker de sig att jag ska söka ett annat typ av jobb för de 50% jag inte kan arbeta på mitt nuvarande jobb. Det känns rimligt... ?? 
 
Jag vill bara.... 
 
 
...säga upp mig från prick allt! Skita i allt. Orkar inte allt det här. Det höll ju precis på att vända för mig. Bli bättre igen. Framåt liksom! Jag började kunna se 75% framför mig. Där borta i mitten av januari.... 
 
Nu måste jag jaga läkare och höra om det är så att hen kanske har något att tillägga. Sedan vet jag fasiken inte vad som händer. Vad händer om det fortfarande inte godkänns eller om läkaren inte har mer att säga? Om vi bortset från pengarna. Det är inte pengarna som motivererar mig. Jag har ingen extra växel att lägga i bara för att inkomsten halveras. Gissar att vi har politiker som tänker att det hänger på pengar, men så är det inte...laget Sverige.... 
 
Visste att det här kunde hända, men kände mig rätt trygg ändå för tillfället. Tji fick jag tydligen. Och apropå mitt inlägg igår så är jag så fantastiskt tacksam för min man som peppar, stöttar och finns där för mig. Han får mig verkligen att tro att det kommer ordna sig. Vad som än händer. 
 
***Uppdatering: Nu går det att kommentera som det ska. Funktionen var avstängd när inlägget publicerades, men har nu fixats till ***
 
 
Utmattningssyndrom | Sjukskrivning, Stress, Utmattning, Utmattningssyndrom, försäkringskassan, laget Sverige, ohälsa, psykisk ohälsa, sjukpenning, utbränd, utbrändhet, ångest | | En kommentar |

En fråga till andra långtidssjukskrivna

Jag har just kommit hem från samtal hos kuratorn och har några funderingar efter det. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om de här samtalen, men jag känner inte riktigt att jag går där för min egen skull. Mest för att "alla andra" tycker att det är viktigt att gå i samtal för att bli frisk från utmattningen.

För ett par år sedan träffade jag psykolog via en försäkring vi har på jobbet och jag har börjat omvärdera de samtalen nu senaste tiden.

Hur som helst, min fundering gäller nämligen om någon har upplevt att försäkringskassan klivit in och petat i ert familjeliv och er fritid för att få tillbaka er i arbete? Det var nämligen något som kuratorn pratade om idag. Att om försäkringskassan anser att jag inte blir frisk snabbt nog kan gå in och granska hur mitt liv ser ut utanför arbetet, dvs på hemmaplan. Att de exempelvis skulle kunna gå in och begära att min man skulle släppa någon av sina fritidsaktiviteter för att ta hand om hem och barn så jag får mer återhämtning. Tycker det låter lite galet. På vilket sätt skulle det hjälpa mig att få ro om hela familjen påverkas. Tror att kuratorn menade att jag måste kräva plats och tid för mig själv hemma, men att bli beordrad att ändra om hela sitt liv bara för att bli arbetsför??

Eller missförstår jag helt. Det var verkligen det jag fick höra. Jag hajar grejen med att se över tids,-och arbetsfördelningen inom familjen för att det ska funka för alla på sikt. Det är en diskussion vi måste ta eftersom det är lite skevt. Något som hänger mycket på att jag har svårt att ta mig tid. Jag har inte alltid ett träningspass att hinna till eller ett lag som väntar på mig. Jag kanske vill måla eller läsa på egen hand. Något som inte alltid kan schemaläggas, men jag är mycket bättre idag på att säga till att nu behöver jag det här eller det där. Det brukar inte vara ett problem. Vet inte ens hur samtalet hos kuratorn kom in på det här.

Måttligt stressad och förvirrad just nu. Någon som har input eller tankar?

Utmattningssyndrom | Sjukskrivning, familj, utbränd, utbrändhet, utmattning, utmattningssyndrom | | 6 kommentarer |

Sommaren 2016 - en tillbakablick på sommaren som utmattad

 
Sommaren 2016 hade jag varit sjukskriven på heltid i ett halvt år. En tidsrymd av sjukskrivning jag aldrig tidigare kunnat förestäla mig att jag skulle hamna i. Strax innan sommaren hade jag så smått börjat med "arbetsträning" eller aktiv sjukskrivning som det heter när du tränar dig tillbaka till ditt eget jobb. Framåt sommaren började jag försöka klara hela 10 timmar/vecka och det gick sakta framåt. Eftersom jag hade helt nya förutsättningar närmade jag mig sommaren med en helt ny syn och förväntan på den. Det var en ganska kravlös sommar med milda planer, ändå känns det som att jag upplevt den här sommaren mycket mer än många tidigare somrar innan. 
 
 
I maj firade vi att min man tidigare under året fyllt jämnt med släktkalas i Värmland. Det var fint och en träning i att umgås med många samtidigt. 
 
I juni började sommarlovet för familjen och vi fyllde dagarna med fiske, parkhäng och balkongodling. 
 
På midsommarafton släppte vi allt och drog till Gustavsviks äventyrsbad Lost City. Så kul och så skönt eftersom det var så lite folk där den dagen. En träning i mod, att våga släppa taget och bara kasta sig ut i lek och rutschkanor. 
 
 
 
Vi gjorde utflykter till skogen där familjen fiskade och jag fotade. 
 
Vi hängde på landet och träffade alla djuren. 
 
 
 
...och efter mycket om och men fick vi även vår odlingslåda som ingick i stadsodlingsprojektet i Örebro. Vi sådde mangold och sallat på plats, samt lite vaxbönor som skulle få slingra sig upp mellan majsplantorna. Dock hade lådan dröjt så pass länge att våra majsplantor inte skulle klara sig genom sommaren. 
 
 
 
När jag gick på semester drog vi till fjällen för trede året i rad. Denna gång till Ljungdalen där vi hyrt stuga. Många dagsturer stod på det luftiga schemat. Naturupplevelser och tystnad var temat. Nätterna där var nog de skönaste i mitt liv. Har sällan sovit så gott. Det var även här jag började märka en klar skillnad till det bättre. Mina symtom började avta ganska rejält och huvudet var klarare än på väldigt länge. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag och maken gjorde dessutom en tvådagarstur till Helagsfjället på egen hand. Barnen stannade i stugan med sin farmor och farfar som också var med på resan. Det är skönt att komma långt bort från allt. Skönt och jobbigt på samma gång. Skönt att vara bortkopplad (även om mottagningen är helt ok på fjället ändå) men tungt att bära och gå när en har en utmattad kropp. Det fina var att kroppen blev tröttare men huvudet klarare för varje steg framåt.
 
 
 
 
 
 
På vägen hem från fjällsemestern stannade vi till ett dygn i Leksand. Vi spenderade en heldag på Sommarland. Efter en veckas oerhört effektiv återhämtning i fjällmiljö funkade en heldag på sommarland, samt bilresa hem, utan större bekymmer. Kände mig nästan....frisk igen :) 
 
 
 
Övrigt i juli var bad i sjöar när värmen kom. Bästa dagarna i mannaminne kanske? 
 
1 augusti började jag jobba 25% efter 8 månaders sjukskrivning. Lite nervöst, men ändå var jag nog lite peppad (och nervös, men peppad. Orolig, men redo. Kanske) med tanke på hur mycket bättre jag börjat må under min semester. Det kändes rätt att börja jobba just då. 

 
 
Innan jag började jobba hann vi även med en sväng till Sörmland och släkten. Besökte Mariefred och hängde i Taxinge samt tog en liten sväng till Tom Tit´s. 
 
 
 
I början av augusti tog jag ytterligare någon semesterdag för att hänga med familjen till Göteborg där vi hängde på stan, besökte Liseberg och tog spårvagnen ut till kobbar och skär. 
 
 
 
 
Men sommaren slutade inte för att semester och sommarlov var slut. Med 25% arbete kunde jag ägna mig åt min återhämtning i sol, värme och passade verkligen på att njuta av naturen. Till exempel på balkongen med ljudböcer, på promenader och cykelturer. Ända tills jag började jobba 50% i oktober och energin drogs ner flera nivåer. Måste ändå säga att jag tror att det är på väg att vända uppåt igen. Kanske. Jo, det är nog på väg att vända till det bättre. Äntligen! 
 
 
Augusti och september var skördemånader. Vår stadsodlingslåda var inte helt lyckad i år, men vi har kvar den till nästa år och kan hoppas på bättre möjlihgeter då när vi har lådan redan från början av sommaren. 
 
 
 
 
September avslutades med en spektakulär kväll vid en fiskesjö och en solnedgång bortom denna värld. 
 
Ett vackert avslut på en helt fantastisk sommar. Det känns som sagt som att jag upplevt mer och varit mer närvarande än på många år tidigare. Trots att planen var att göra så lite som möjligt i sommar har vi ändå gjort mycket mer än annars tror jag. Det har varit slumpen och spontanitet som bidragit tror jag. Vi har varit i nuet utan stora planer och det har gjort att vi kunant gå på dagsform, väder och tillgänglighet utan att känna press på att hinna det ena eller det andra. Ett ganska skönt sätt att leva jämfört med hur vi ofta strukturerar upp och planerar sönder vår semester, vår vardag och våra liv. 
 
Trots utmattningssyndrom och sjukskrivning kommer jag minnas den här sommaren som en av de finaste någonsin! 
 
Natur, Resa, Utmattningssyndrom | Familj, Resa, Semester, Sjukskrivning, Utmattning, Utmattningssyndrom, Välmående, fotograferande, fotografering, fotografi, natur, utbränd, utbrändhet, Återhämtning | | En kommentar |
Upp