"Det är inte det att de tvivlar på hur du mår"

Men det räcker inte.... försäkringsmässigt. För att få sjukpenning...

Det är tydligen här vi ger upp. Jag tackade läkaren för allt och sa att jag ändå hoppas att vi inte ska behöva ha kontakt igen. Hen fattade hur jag menade. Det kanske blir nån halsfluss eller så längre fram... öh, ja det kan hända...

Igår var sista dagen på mitt tidigare sjukintyg. Det blir inget nytt. Det som gick ut igår kommer underkännas av försäkringskassan. Vissa stunder tänker jag att det är mig de underkänt. Jag är avslagen och utslängd. Trots att jag förstår att det inte är så det är. Jag har till fredag på mig att inkomma med synpunkter. Hittills har jag inte kommit på mer att säga, andra har det, men inte jag. Jag orkar inte slåss längre. 

Jag skulle vilja, slåss alltså, för alla sjuka personers rätt till ersättning utan idioti inblandad. Men jag orkar inte. Förlåt <3 Som den INFJ-personlighetstyp jag är vill jag rädda världen. Det är jag, Gandhi, Moder Teresa och någon % av jordens befolkning tydligen. 

När jag fick besked om att jag får SGI baserad på hur mycket jag jobbar blev jag så otroligt lättad och kände att jag ju ändå inte behöver gå till arbetsförmedlingen!! Tänkte att jag får bekosta min återhämtning och rehabilitering själv genom inkomstbortfall och ingen a-kassa. Jag vet väldigt lite om arbetsförmedlingen och a-kassa eftersom jag aldrig haft med dem att göra tidigare. Men igår blev jag ändå lite skraj... Det blir en lucka ändå... 25% lucka. Vad betyder den luckan? Tänk om den blir ett kryphål? Tänk om jag blir av med mitt jobb. Vilken betydelse får luckan då? 

Det sker förändringar på min arbetsplats, omstruktureringar och sånt. Vi ska flytta in till ett nyinrett kontor och på så vis vara i ett mindre landskap, bara min avdelning. Jag har fått ett bord med ganska avskild placering. Det känns bra. Min avdelning ska stärkas upp, eller har stärkts upp. Kollegor på andra avdelningar har däremot fått gå. Trots många fler år på företaget än jag. Det är business. 

Så luckan skaver och en rädsla vaknade. Därför har jag nu skrivit in mig på arbetsförmedlingen, trots att det känns skit och meningslöst och värdelöst. Trots att ett möte med dem och tvång att söka jobb och rapportera in till dem känns skit och meningslöst och fruktansvärt värdelöst... jag har en tid där nästa vecka. Det känns inte bra, men jag vågar ändå inte chansa. Kanske blev det fel redan i anmälan för att jag var trött, ofokuserad och missförstod något. Som myndigheter funkar betyder det att allt är kört från start då. 

Jag är så vilsen och känner press som jag inte har utrymme för. Jag valde själv att göra det här och jag hoppas att jag inte får ångra det. 

Hur en än vrider sig... 

Utmattningssyndrom | Försäkringskassan, laget sverige, ohälsa, sjukpenning, sjukskrivning, stress, utbränd, utbrändhet, utförsäkrad, utmattning, utmattningssyndrom | | 2 kommentarer |

Split vision - om de många intryckens betydelse

 
 
När kropp och hjärna är stressade så drar urgamla funktioner igång. Det här vet ni ju redan. "Åh, nej en sabeltandad tiger vill äta upp mig. Ska jag fly eller fäkta?" Och där startar överlevnads-mode igång. Hjärtat slår snabbare för att få ut syre i musklerna, våra händer blir kalla eftersom blodet går till de viktigare delarna i kroppen. Dina muskler är redo att slåss eller springa som en galning. Hjärnan skärper till dina sinnen för att du fort som blixten ska kunna uppfatta faror och läget omkring dig. Supersyn och superhörsel!  
 
Saker som långsiktig planering och arbetsminne och förmågan att tänka mer komplext stängs däremot ner. Det behövs inte nu. 
 
Känner ni igen det? 
 
Samma sak händer när vi blir stressade idag, trots att vi inte är i livsfara. Det innebär att vi går runt med supersinnen påslagna och muskler redo att kämpa för livet, men vi minns inte varför och förstår inte heller hur vi ska göra för att ta oss ur den reaktionen. 
 
Tillslut blir det en kollaps, en annan slags överlevnadsstrategi? Att spela död. 
 
När vi efter kollaps och återhämtning tillslut kommer tillbak till arbete, vardag och världen utanför gör vi det utan att riktigt kunna avgöra vilka intryck som är värda att fundera över eller ej. All info går in. Sinnena registrerar alla dofter, alla ljud, alla synintryck, allt som sägs och allt som görs. Prick allt samtidigt. Problemet är att vår hjärna inte längre vet hur den ska sålla eller processa all information. 
 
Hjärnor kräver mycket energi. Det är inte underligt att det är svårt att komma tillbaka efter en stresskollaps. Det är inte underligt att jag ibland knappt vet var jag är på väg medan jag går, eller varför jag står där jag står. Faktiskt inte. 
 
 
För jag hör alla samtal runt mig, alla skor mot golvet, mobiler, bilar, bussar, skratt, skrik, mail, jag ser alla rörelser och tänker alla tankar samtidigt. Det är som att ha ett tiotal skärmar framför sig som spelar upp olika filmer där du ska hinna uppfatta, förstår, tolka och minnas handlingen i dem samtidigt. Oavsett om du behöver redogöra dem efteråt eller inte. Du vet inte vilken av filmerna eller vilka scener som är viktiga. Allt händer och allt verkar lika viktigt. 
 
Det är mycket bättre för mig nu. Jag kan klara situationer som kändes omöjliga förut. Kanske inte speciellt länge, men ljuden som fick mig att hoppa högt och tappa grepp om allt kanske knappt tar sig in nu. Situationer som funkade fem minuter för ett halvår sedan kanske funkar en timme nu. Även om det inte är världens bästa dag. Så det har blivit mycket bättre. Det är det jag håller fast i. Att både små och stora saker blivit bättre. Att det kan bli ännu bättre. 
 
Vill mest säga att vi behöver vara snälla och förlåtande mot oss själva för att det tar tid och för att vi inte får ihop det helt. Det är inte meningen att vi ska kunna planera, strukturera och organisera oss ur detta. Vi ska läka, vårda, förlåta och älska oss ur detta. En liten bit i taget <3 
 
Utmattningssyndrom | Hälsa, Stress, Utmattning, Utmattningssyndrom, kognition, koncentrationsproblem, minnesproblem, psykisk ohälsa, utbränd, utbrändhet, Ångest, Återhämtning | | 3 kommentarer |

Veckans lista vecka 2

En vecka till har passerat. Här får ni några korta rader för att sammanfatta det som händer mellan övriga inlägg :) 

 

Godaste mat: Den här veckan har inte varit någon kulinarisk upplevelse då det är januari-husman som gäller. Vi håller igen och äter billig, enkel mat nu. Lördagens hemmagjorda pizza har ont om konkurrens om förstaplatsen ;) 

 

Roligaste: Hm, jag har skrattat mycket ihop med min familj men även ihop med kollegor i veckan. Allt elände till trots. Kan inte peka ut någon enstaka sak för just den här veckan. 

 

Sköntast: Att få reda på att jag ändå faktiskt får SGI baserad på det jag jobbar nu. Det var en otrolig lättnad och gör att jag inte känner samma press på att komma upp i 100% för att få pengar om jag blir sjuk igen. 

 

Tuffast: Dagarna innan jag fick det bekräftat, att SGIn gäller arbetad tid. Då var jag överlastad med oro vilket resulterade i en krasch i tisdags som gjorde att jag inte kunde jobba. Försäkringskassans tjafs gjorde mig sjukare då. De har inte rätt att göra så mot någon. 

 

Oro: Ja, försäkringskassan och SGI, men det är på gång att släppa. Trots det nya brevet. Det finns en plan B som jag hoppas ska gå i lås. Oron är att något annat ska strula i min jakt efter frihet och självständighet, men än så är det inte någon större oro. 

 

Överraskning: Återigen SGI, men även att vår 8-åring vågade sova över hos en kompis själv för första gången. Vårt större barn har aldrig vågat så vi var inte beredda på att det skulle gå så smidigt. 

 

Musik: Ed Sheeran - Castle on the hill. Den har jag kört på repeat hela veckan. Jag känner verkligen det han sjunger om och minns gamla vänner och svunna tider. Jag får lust att springa när jag hör låten. Bara rusa ut i friheten och leva. Jag minns sommarnätter när jag lånade mammas volvo för att agera fyllechaffis åt kompisarna ute på landet bara för att få köra ensam på ett öde E4 när solen stod strax över trädtopparna bortom fälten... Har inte tänkt på den tiden i livet på länge. Musik alltså <3 

 

Pod: Inte lyssnat på någon alls den här veckan. Bara ljudbok och Ed :) 

 

Skapande: Jag har stickat och målat med nya akvarellfärger! Inte så mycket men lite grann. Se bilder nedan. Allt är inte gjort bara den här veckan så klart, men det är de former av skapande som pågått. 

 

Ser fram emot: Att kunna jogga regelbundet. Att bli befriad från konstiga brev från försäkringskassan. Våren! Och en kompisdate med min BFF i februari <3 

 

Finaste: Min man, mina barn och solen. Bara det just nu. Eller, jo allt stöd från alla er när livet känns skit. Tack! 

 

Film/Tv: Skam! Japp, även jag. Har bara sett säsong 1 än, men ska plöja mer snarast möjligast. Vill dessutom se Dehlis vackraste händer, men det tar jag framöver istället. 

 

Samlat betyg för veckan: Skulle jag nog ge 6/10 faktiskt. Det har varit en rätt ok vecka överlag ändå. De flesta dagar har varit helt ok, vissa stundet bättre andra jobbigare, men överlag stabilt. 

 
 
 
 
 
 
 
 
På bilderna: 1, Solig fredagspromenad på jobbrasten! 2,Från när jag var hemma och låg nerbäddad hela tisdagen. 3, Allvarlig bild på mig som färgat håret nästan svart. Ihop med den bleka hyn och det röda läppstiftet får jag lite Snövit-feeling. 4, Hjärnvila på jobbet medelst skissande. 5, Glad på kall promenad på jobbrasten. Regn på brillorna men värmd av hemmastickad halsdukstub-thingy med spets. 6, Nya akvarellfärger, flytande i tub, var så roliga att måla med! Blev en bild på en prinsessa som jag skrivit en saga om en gång. Kan bli fler målningar om hennes äventyr längre fram. En ganska hemsk saga som inte lämpar sig för barn. Om en säger så. 7, Ännu en jobbrastpromenad i naturen och min andra hemmastickade halsduk. Jag som inte ens kan sticka egentligen :-p 
Allmänt, Utmattningssyndrom | Familj, Försäkringskassan, Hälsa, Måla, Sjukskrivning, Skapande, Utmattning, Utmattningssyndrom, Välmående, akvarell, familjen, natur, sjukpenning, utbränd, utbrändhet, utförsäkring | | 4 kommentarer |
Upp